Ny cykel och lägesrapport inför säsongen

Jag har köpt en ny cykel. Det blev en Allebike Alpha SLX från 2020 som jag betalade 28 000 kr för. Av en märklig slump köpte jag den av samma person i Borlänge som jag köpte min förra cykel, en Scott Spark från -15, i juni förra sommaren.

Allebike Alpha har enligt mig allt en modern XC-/Trail-/DC-cykel ska ha: den har modern geometri med såväl flack gaffelvinkel som brant sadelrör, dropper, fina breda fälgar, lockout för både fram- och bakdämpare, singelklinga, plats för två vattenflaskor och gängat vevlager. Till yttermera visso är den även prisvärd. Nypris för SLX-modellen är 35 900 kr, vilket är omkring 15 000 till 20 000 kr billigare än motsvarande modell från Specialized eller Scott.

Den flacka gaffevinkeln har till en början känns ovant men ger tillsammans med dropper fina utförsegenskaper. Det är bara att luta sig bakåt och luta cykeln svälja stöket. Singelklinga är ett verkligt lyft, så även det effektiva länkaget. På Sparkens behövdes lockout i tre steg. På Alphan används den knappt. Det är minimalt med gung.

Träningen har löpt på hyfsat. Under vintern som gått har jag åkt mycket längdskidor och även köpt på mig en trainer, på vilken jag kört intervallpass på Zwift. Under årets fem första månader har det hitintills blivit totalt 60 träningspass, omkring 3 i veckan alltså, vilket förstås är för lite. Man kan konstatera är svårt att träna så mycket som man vill när man har ett heltidsjobb... Förra året räknade jag in 140 pass tills jag tyvärr slutade räkna i slutet av augusti.

Tanken är ett träningsupplägg enligt följande, per vecka.

1 kortare, hårdare cykelpass. 1 lugnare, kortare cykelpass 2 styrkepass, för under- respektive överkropp 1 längre distanspass på helgen, ungefär 3h.

Race Report Älvdalen MTB

Startfältet

Redan på fredagen begav sig jag, Anki och Teuvo från GCA (Gävle Cykelamatörer) iväg mot Älvdalen. Vi sov över i Ankis kusins stuga uppe i Remma. Den var mycket välbehållen och helt renons på el och varmvatten. Charmigt. 

Det samlade startfältet denna lördagseftermiddag i Älvdalen var ungefär 50 personer. Loppet bestod av ett varv om 12km som skulle köras tre gånger. Totalt 36km. Varvet var mycket kuperat med 175 höjdmeter per varv och började med en större stigning.

Bansträckning och höjdkurva. Som synes några rejäla utförslöpor.

Efter start var vi fyra cyklister som körde i en liten klunga. Jag och Dan Stark gick sedan iväg själv. Under hela första varvet körde han på bra och var riktigt vass i de tekniska utförslöporna. Efter att vi precis varvat sa han dock att han inte skulle orka köra lika fort kommande varv och släppte av. 

Då blev det tyvärr bara jag själv kvar. Under två varv slet jag själv för att försöka köra ikapp någon men kör bara om två cyklister som brutit loppet. Precis när jag kommer in mot stadionområdet ser jag dock en rygg. Jag kör järnet men inser fort att avståndet är för långt. Efter 1 timme, 39 minuter och 44 sekunder - 18 minuter efter segraren Henrik Öijer - går jag i mål som 16:e man av 37 som kom i mål. Blott 9 sekunder efter Joachim Fornstedt som kom på 15:e plats. Ett helt klart godkänt resultat.

Några reflektioner i efterhand. Detta var min första tävling på 7 år och jag var väldigt osäker på hur min kapacitet såg ut. Jag visste också att loppet började med en större stigning och var därför alltför upptagen med att hålla nere tempot för att orka hela vägen. Det innebar att jag hamnade med cyklister med lägre kapacitet än mig själv. Jag borde jag ha tryckt på betydligt mer i början och förhoppningsvis kunnat gå med en starkare klunga.

5 minuter innan start tog jag 2 koffeintabletter a 100mg styck. Jag tänkte att man behövde den extra kicken när tröttheten skulle kicka in mot slutet av loppet. Det kändes dock feltänkt i och med att det är starten som ofta är tyngst i ett cykellopp. Efter att ha läst det här inlägget från Presteramera tänker jag revidera min koffeinstrategi och i framtiden inta koffeinet 45min innan start och i en lite större dos. 

Loppet var som nämnts kuperat och därför beslutade jag mig för att inte köra ett rekognoseringsvarv. Det var ett misstag och något jag definitivt kommer att göra i framtiden.

Allt som allt dock en väldigt fin och rolig tävling. Bra arrangerat och väldigt roliga stigar att köra på. Nästa tävling blir Gubbröran den 22 augusti i Ludvika.

Målgång

Mitt fysiologiska utgångsläge. Testdag hos Aktivitus i Stockholm.

Före maxtest. Foton tagna av testledaren Axel Matsson.

Måndagen den 2 augusti var jag på Aktivitus som huserar hos gymmet Hart54 i Europahuset på Regeringsgatan i Stockholm. Först gjorde jag ett tröskeltest där belastningen sakta stegades upp och med viss regelbundenhet togs blodprover på laktat. Det blev rätt många stick och gjorde lite ont i fingret… Sedan gjorde jag ett rent maxtest med mask för att få ett värde på mitt maximala syreupptag. Nedan finner ni mina värden.

Laktattest

VO2-maxtest

Först, de goda nyheterna. Ett syreupptag om 65ml/kg är väldigt bra. Det är mycket fina värden och jag blev själv förvånad. Enligt skalan är allt över 54 ”superior”. Ergo, det finns god central kapacitet i hjärta och lungor.

Som ni kan se i grafen bygger jag relativt lätt på med mjölksyra även på de lägre effektnivåerna och har en – i förhållande till mitt syreupptag – relativt låg tröskel på 250w. Detta förhållande återspeglar emellertid väl den träning jag bedrivit under de senaste åren. Innan jag köpte min nya (begagnade) cykel i juni så har min cykelträning bestått av två pass norska intervaller i veckan. Detta bygger knappast något uthållighet. Till viss del jag kan kompensera för detta med god smärttålighet men det är ingen långsiktig lösning...

En given slutsats av dessa siffror är att utöver vo2-maxintervaller så behöver jag träna långa, lugna pass som bygger bättre arbetsekonomi och lokala anpassningar av musklernas uthållighet. Eventuellt kan det också vara på sin plats med några tröskelintervaller.

Min målsättning med träningen är dels att nå upp till 70ml/kg i syreupptag, dels att komma upp i 4w/kg i tröskel. Det skulle innebära 320w vid en kroppsvikt på 80kg. Före testet vägde jag in på 80,9kg. Det är en vikt som utan några större problem skulle kunna kapas 3kg. Att väga lite mindre gör det onekligen lättare att nå upp till dessa mål.

Under en längre tid har jag funderat på hur jag ligger till med konditionen och om det kan vara värt att försöka satsa på cyklingen igen. Med dessa siffror i ryggen känns det som att det finns alla förutsättningar!

Efter maxtest...

Introduktion

Under barndomen cyklade jag mycket. Först med kompisarna hemma på gatan, sedan i skogen och på mountainbike-tävlingar runt om i Sverige. Borlänge Tour, Mörksuggan och SM. Men som så många andra i vår sport lade jag av i 15-16-årsåldern. Tröttnade. Den sista tävlingen körde jag 2014. Annat i livet blev viktigare. Efter gymnasiet lämnade jag Gävle för att studera i Lund och blev kvar lite längre än väntat.

Men så går man och funderar på saker och ting. Det gror inom en. En inre vilja till något annat. Vardagarna passerar men drömmen består. Min dröm att är att tävla inom cyklingen igen. Jag började så smått hösten 2020 med att köpa en överprissatt hardtail av en kille i Genarp. Den förvarade jag på toaletten i min 23 kvadrats studentlägenhet i Lund. Men nu är det dags att satsa på riktigt.

Den här bloggen handlar om min återkomst till cykeltävlandet. Det kommer att krävas hundratals timmar slit och svett och mycket pengar men det kommer vara värt det. För det här är min dröm.

Måndagen den 2 augusti var jag hos Aktivitus i Stockholm och testade mig. Bloggens andra inlägg kommer därför handla om mitt utgångsläge.